- Project Runeberg -  Axel Fersen och Marie Antoinette. Historisk romantisk skildring /
106

(1880) [MARC] Author: Sara Pfeiffer
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjortonde kapitlet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

en furste, på en gång sitt folks reformator och lärmästare i den mest framskridna civilisations njutningar, och hvarvid hans ära skulle förhöjas af krigets segerkransar. Med detta ville han förena en ära af annat slag, den att vara en konsternas och vetenskapernas beskyddare. Denna titel skyldrade på det program, som det adertonde seklet uppgjort för regenterna, och det är icke mera än rättvisa mot Gustaf att erkänna, det denna politiska konvenans fullkomligt öfverensstämde med hans egen böjelse. Han älskade tankeöfningar och ville sjelf ge exempel samt uppträda bland Sveriges utmärkta skriftställare och blef af sin tid räknad bland Europas vittraste monarker. Hans entusiastiska själ var full af ärelystna drömmar; svärmande för allt skönt, hyllande landets snillen, icke allenast derföre, att de förhöjde tronens glans eller derföre, att de fästade utländingens uppmärksamhet, utan af egen böjelse och smak, och visst är, att en snillrikare krets i norden aldrig funnits. Redan deraf kan man döma till beskaffenheten af dess kungliga medelpunkt. Ung var denne monark i hela sitt lif; i ondt som i godt, må vara: men ung förblef han; häri funno dikten och äran honom alltid oförändrad.[1]

Efter hemkomsten från Spaa ville hans gunstlingar finna ett visst tankfullt uttryck i hans ansigte; men hvilka allvarliga tankar, som än sysselsatte Gustaf; — i det ögonblick, då hans glänsande blickar nu voro riktade på statssekreteraren Elis Schröderheim, syntes han full af glädtighet, under det han beskref en fest, den han sjelf tänkte anordna; men hastigt afbrytande sig tillade han:

— A propos, jag skulle önska, att mina courer


[1] Svenska Siare och Skalder, af Atterbom, del III.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 15:42:43 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/psfersen/0106.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free