Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femtonde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— Din aning var då sann. Jag lofvar att alltid lemna dig försteget, såvida detta icke gäller...
— Nå, gäller?
— Mademoiselle Necker.
— Hvad hopp har du då hos henne?
— Du gör mig verkligen brydd — svarade Stedingk. Efter en liten dröjande paus tillade han: om jag nu talade, skulle ni kalla mig egenkär.
— Du, för hvilken hela Paris svärmar... du, som firat en verklig triumf efter din återkomst och som är så populär, att man här gifver en teaterpjes, der du föreställes färdig till stormning... min vän, om du skulle blifva något egenkär, hvem skulle väl förundra sig!
— Det låg en bitterhet i baron Staëls röst, som icke uppfattades af Stedingk, hvilken helt drömmande blickade bort, stödjande sitt vackra hufvud emot handen.
— Men jag är icke fåfäng, och om en spirituel flicka fäster sig vid mig, så...
— Tala — sade baron Staël, icke döljande sin otålighet; — vi äro ju vänner och du kan gerna förtro oss, hvad jag redan hört häntydas på.
— Du är svårt förälskad, min bäste Staël, eftersom...
— Ja visst, ja, alla kärlekshistorier väcka mitt intresse.
— Nåväl, den unga svärmiska mamsell Necker har fattat tycke för mig. Grefve Creutz har infört mig i hennes föräldrars hus, hon har sjungit kupletter, komponerade till mig...
— Jag vet — sade Fersen leende — hela ditt mottagande var en fest.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
