- Project Runeberg -  Axel Fersen och Marie Antoinette. Historisk romantisk skildring /
132

(1880) [MARC] Author: Sara Pfeiffer
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Adertonde kapitlet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

uppburna hufvud, hans ytterst lifliga och öppna anletsdrag och de spelande ögonen voro riktade på Ludvig, då han med flytande vältalighet fortfor:

— Två vänner böra öppet tala med hvarandra om sina ömsesidiga intressen, och då två konungar, såsom vi, känna hvarandra personligt, är det med deras värdighet fullt öfverensstämmande att direkte underhandla med hvarandra. Det är på dessa grunder jag öppnar mitt hjerta för ers majestät, viss att jag vänder mig till en vän och till den redligaste mannen i ert rike.

— Jag hoppas, att ni icke tviflar på mina känslor — svarade Ludvig artigt småleende.

— Eh bien, Sire, ni känner, på hvilken grundval förbindelsen mellan Sverige och Frankrike hvilar sedan öfver tvåhundra år tillbaka; ni känner, att Gustaf I:s och Frans I:s gemensamma intressen lade första grunden till detta förbund, som Gustaf Adolf och Ludvig XIII ytterligare befästade genom en följd af ärofulla segrar, hvilka lyftat de båda konungarikena till en punkt af makt och storhet, på hvilken Frankrike bibehållit sig, men hvarifrån Sverige fallit, mindre genom Carl XII:s fel, än genom hans olyckor och isynnerhet genom den anarki, som följde efter hans död. Denna anarki, som nära nog ställde vårt land under dess grannars förmynderskap, gjorde det till en onyttig och ofta besvärlig bundsförvandt.

Under det han talade, blef hans ansigte allt allvarligare; men plötsligt höjande sitt hufvud bortjagades bekymren likasom moln för solen och konungens eldblick hvilade klar på Ludvig XVI, då han med kraft fullföljde:

— Den lyckliga revolution, som förqväft

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 15:42:43 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/psfersen/0132.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free