- Project Runeberg -  Axel Fersen och Marie Antoinette. Historisk romantisk skildring /
143

(1880) [MARC] Author: Sara Pfeiffer
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nittonde kapitlet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

uppenbart trots, men sarkasmer och stickord, höljda under en smickrets slöja, som jag genomskådar, hagla öfver mig; ett lömskt förtal bakom fagert leende anleten, likt ormar dolda under blommor, har med sitt gift dödligt sårat mig!

Drottningen tystnade. Hennes ansigte var blekt, och handen, hvarmed hon fattat stolens förgylda sidstycke, låg fast och sluten; men, likt den slappade strängen på en spänd båge, lät hon den sjunka i sitt knä, och harmen, som slungat blixtar ur hennes ögon, gaf åter rum för ett sorgset allvar, och hon fortfor:

— Min gemål och jag kunna icke vara en själ och en tanke... det finnes mycket, jag måste dölja, mycket af klokhet, mycket också af känsla, af den ömmaste omtanke för konungens väl. Om han fullt kände till grefvens af Provence smygande och stundom högst låga handlingssätt, skulle ett hat uppblossa, hvars följder jag icke kan förutse, men som måhända endast skulle drabba mig. Inför konungen måste jag bevara skenet af en familjelycka, som är fjerran ifrån mig, min ångest måste jag tillbakahålla... får icke blotta min själs tankar, icke förtroendefullt sluta mig intill honom... jag får endast längta derefter — en trånfull längtan, som kommer mig att ensam gråta ut min smärta.

Drottningen, som stödt kinden mot handen och med en mild svärmande blick skådat framför sig, höjde nu hufvudet och med ett glädtigt tonfall och en qväfd suck tillade hon:

— Nå, herr Fersen, jag har nu gjort er en sorts bikt... ni förstår mig ju, icke sant? Jag behöfver stundom träffa er, för att förtro er mina tycken, men framför allt mina antipatier. När jag kan

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 15:42:43 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/psfersen/0143.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free