Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tjugonde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Marion blifvit likasom ett samband, i det hon stundom mottog helsningar och uppdrag från honom till denna qvinna.
— Ack, mamsell, sade Marion, ni är mycket god och allt godt blir borta med er. Och ni skall resa till det land, dit den unge främmande herrn har rest före er?... Ni skall sammanträffa med honom.
— Det är icke så säkert, sade Elise mot sin öfvertygelse och med en uppstigande rodnad. Hon hade ofta talat med Marion om herr Markman; med en viss förkärlek hade de språkat om honom, men i dag kände hon en förlägenhet, som kom henne att helst vilja undvika detta ämne, och hon tillade afbrytande: Har ni lust att gå om hörnet, så sätta vi oss under kastanjeträdet, der är ju en liten bänk.
— Den är icke för mig; men om ni sätter er på den, mamsell, och tillåter mig taga plats bredvid er, skall väl ingen våga jaga mig bort.
— Se här, Marion, har jag en varm schal för er: då ni bär den, skall ni tänka på mig.
— Ibland har jag tyckt, att ni måste vara min skyddsengel!
— Man är lite hvar full af dåraktiga fantasier, Marion!
— Jag får aldrig se er mera...
— Det är troligt...
— Och icke honom heller?...
Elise skakade sitt hufvud, huru kunde hon veta detta. Männen voro ju som flyttfoglar, när hon reste till Sverige, skulle kanske han resa till Paris.
— Jag önskar just, att han skulle komma, sade qvinnan, i det hon skarpt såg på den unga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
