- Project Runeberg -  Axel Fersen och Marie Antoinette. Historisk romantisk skildring /
148

(1880) [MARC] Author: Sara Pfeiffer
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tjugonde kapitlet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

flickan, som med ett likgiltigt uttryck tycktes betrakta kastanjeträdets yfviga grenar, hvilka för sommarvinden fälde doftande blommor. — Jag har ett och annat, hvarom jag ville tala med honom, fullföljde Marion, som hopsjunken stödde ryggen mot trädets stam, under det hennes magra händer nervöst flögo fram och tillbaka. — Ni kan emellertid säga honom, att med rättvisan går det långsamt här i landet. Hämnd och vedergällning fordra lång tid; det är så verldens gång. Ser ni, allt behöfver sin förberedelse. Blixten träffar i ögonblicket; men huru lång tid behöfves för att göra blixten? Till och med den, som är lärdare än både ni och jag, vet det kanske icke.

Elise såg med en nästan skygg blick på Marion; det låg något i hennes ord, som hon icke förstod och som fyllde henne med medlidande.

— Tänk er en jordbäfning, återtog qvinnan, — då hon bryter lös, krossar och förstör hon allt hvad som kommer i dess väg. Men huru lång tid behöfves för att bereda en jordbäfning?

Marion skrattade bittert. — Ack, lång, lång tid, fortfor hon; men jag gläder mig åt, att den skall komma!... Jag ser huru den bereder sig, jag hör huru den mullrar och förnimmer dess jäsning. Jag lefver, derföre att jag vet, att den är i antågande, jag lefver för att se allt störta tillsammans, då han skall begrafvas under spillrorna af sin glans, han, likasom alla de andra!

— Det blir en yttersta domens dag, en räkenskapsdag, och så visst som ni ser mig sitta inför er, så visst skall hvar och en få stå till svars för huru han handlat!

— Jag kan icke dö, förrän den stunden

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 15:42:43 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/psfersen/0148.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free