- Project Runeberg -  Axel Fersen och Marie Antoinette. Historisk romantisk skildring /
150

(1880) [MARC] Author: Sara Pfeiffer
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tjugonde kapitlet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

nyss mottagit som gåfva. Nå ja, det är detsamma! Jag säger ännu en gång: se er omkring och säg, om ni tror, att det som är kan förblifva evigt. Ah, jag har lust att skratta!

— Jag förstår er icke fullkomligt, sade den unga flickan sorgset.

— Tacka madonnan, att ni icke fattar verldens ondska. Men jag har samlat den i min själ och kan återge den som en spegel. De mäktige och högtuppsatte...

— Men kungen är god, afbröt Elise med ett försök att bringa Marion på ljusare tankar och hon tillade glädtigt: — och drottningen är skön...

— Ja visst, ja, och hon tycker om det sköna, isynnerhet när det gäller männen! inföll Marion. Hon förstår just konsten att roa sig, det är hon, som anför. Men fastän alla pekade fingret åt Nanette, var hon kanske icke så fallen som denna österrikiska, som skrattar och yfves och åker i sin gyllene vagn, ledsagad af sitt lysande hof, och oaktadt det rundt omkring henne är siden, juveler, puder, stolthet och glans, så vet man dock hvem hon är!

Det låg en bitterhet i qvinnans röst, en dämpad lidelse i hennes åtbörder och en glöd i hennes ögon, som fyllde Elise med fruktan. För att skingra den samt bringa Marion i bättre lynne sade hon smekande: — Men nu är ni elak, Marion!

— Derföre att jag upprepar hvad hvarenda gatunge kunde säga er. Åh, man säger detta temligen högt och man hviskar ännu mera. Ett skönt föredöme ger hon i alla fall, men hvad skulle man också med henne att göra? Jag vill erkänna, att man väntade mycket godt både från henne och

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 15:42:43 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/psfersen/0150.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free