- Project Runeberg -  Axel Fersen och Marie Antoinette. Historisk romantisk skildring /
157

(1880) [MARC] Author: Sara Pfeiffer
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tjugoförsta kapitlet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

blir allt dyrbarare för mitt hjerta!... Ju mera man söker isolera mig, ju mera man söker omge mig med en etikett, som likt ett pansar innesluter hvar friboren sträfvan i de uråldriga former, hvilka sekler sammanfogat till ett passande helt; ju mera man söker ställa mig på ett afstånd, der sann tillgifvenhet aflägsnas allt mera i fjerran, ju mera längtar jag efter utbytandet af tankar, dem endast ett fullt förtroende kan locka fram ur själens djup.

Drottningen tystnade. Hon höjde sina blickar af en mildare och mera blåaktig glans än den darrande ethern bakom henne, och, stannande sin gång, lade hon handen på bryggans flätade löfverk, i det hon dröjande tillade: — Liksom forsens brus, känner jag mig upprörd af alla de småaktigheter, som hopa sig; men forsen är icke så lätt att hindra i sitt lopp, och mitt sinne skall, liksom vattenmassan inunder oss, bryta sin väg fram till den strand, der det finnes trygghet och lugn.

Hon såg fortfarande på Axel Fersen, som med ett småleende lyssnade på hennes ord, och han lade nu sin hand lätt en sekund på hennes arm. Det låg en medfödd höghet i denna hans åtbörd, mera af deltagande än galanteri. Hans från spädaste år utbildade aristokratiska tänkesätt, äran att vara född adelsman, hade i hans sinne nedlagt något jembördigt med Marie Antoinette. Denna inre adliga genius förde dem båda tillsammans och med ett uttryck af ömsesidig kärleksfull stolthet betraktade de hvarandra.

— Nej, vi få icke glömma, att vi måste gå här fram och tillbaka — sade drottningen och drog sig undan den lätta beröringen. — Emellertid, tilllade hon och kindens gropar blefvo djupa, —

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 15:42:43 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/psfersen/0157.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free