Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tjugoförsta kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— Åh, ni inger mig liksom nytt mod! — sade drottningen, och en lätt suck höjde hennes bröst.
— Ers majestät kan vara fullt öfvertygad, att han icke skulle ha något emot att räkna Frankrikes drottning bland sina mest inbringande klienter!
Marie Antoinette skrattade:
— Ni kan ha rätt häri... men jag skulle aldrig af mig sjelf resonnerat så... ni är icke utan skarpsinnighet, herr Fersen!
Det låg en kärleksfull beundran i drottningens blick.
— Han uppträder mer som en upplysande vän, än som trollkarl — tillade hon eftertänksamt.
— Och vare sig han förutsäger lycka eller olycka, så är det alltid vår egen skull, om hvarken det ena eller det andra träffar oss — inföll Fersen alltjemt glädtigt, och utan att häntyda på att ha sett drottningen hos Cagliostro eller lyssnat på honom förstod han att lugna hennes sinne; men plötsligen omtöcknades hennes ansigte.
— Jag vet icke — erkände hon — hvad det egentligen är, herr Fersen, men det uppstiger ibland likasom en ångestfull mjeltsjuka i min själ. Den kom första gången öfver mig den natt Ludvig XV dog... Min gemål och jag voro beredda på denna oundvikliga händelse; men ögonblicket var öfverväldigande; vi saknade ord båda två. Någonting tryckte mig om halsen som ett skrufstäd...[1]
Drottningen tystnade ett par sekunder, derpå fortfor hon långsamt och nästan med skygghet:
— Detta är en ofta återkommande känsla... jag har ögonblick af frossa, af en obestämd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
