- Project Runeberg -  Axel Fersen och Marie Antoinette. Historisk romantisk skildring /
164

(1880) [MARC] Author: Sara Pfeiffer
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tjugoförsta kapitlet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

fruktan... jag har mörka stunder, dem jag med möda kan skaka af mig!

— Tro mig, ers majestät — sade Fersen och det låg en onämnbar ömhet i hans röst — tro mig, hvem ni än månde tala med, så skall den säkert erkänna, att tungsinta stunder icke äro för någon främmande; de uppstå i menniskosjälen, utan att man mången gång egentligen kan förklara hvarifrån de komma... äfven den lyckligast lottade är derifrån icke förskonad...

Det dröjde ett matt småleende på drottningens läppar:

— Jag har tagit dem nästan som en aning om något kommande... en förkänsla af någon omätlig sorg... Tänk, herr Fersen, tänk, om denna fantoms, denna okroppsliga varelses varning skulle ha något att betyda?...

— Äfven förutsatt en verklig fara... hvem går i borgen för, att den blir uppdagad för ers majestät?...

— Nej, det är sannt, orden: »uppfyllda förbindelser» hafva för en äfventyrare säkert icke någon betydelse. — Marie Antoinette hade ett tankfullt uttryck och alltjemt hängande fast vid det oförklarliga i det äfventyr, som mött dem, tillade hon: — tänk dock, denna skenbild talade ju och hvilka ord!...

— Jag har en gång sett en person med slutna läppar föra ett samtal, som lät likasom det kom från tvänne skilda personer och från olika håll i det rum, der endast han och jag uppehöllo oss...

— Ja, ja, allt låter kanske förklara sig! Men att i min park våga föra ett dylikt gyckelspel! — Drottningens panna höjde sig, hennes ögon lågade,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 15:42:43 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/psfersen/0164.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free