- Project Runeberg -  Axel Fersen och Marie Antoinette. Historisk romantisk skildring /
187

(1880) [MARC] Author: Sara Pfeiffer
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tjugofjerde kapitlet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

mottog den hyllning man egnade honom. Festen hade lyckats och han tumlade sin eldiga stridskamp, måhända under tankar på nya förströelser: klassiska tragedier och komedier, dramer och balletter, operor, prologer, divertissementer, heroiska och lyriska scener måste omvexla med torneringar, karuseller, maskerader, karaktersdansar, ring- och lanskastningar, surpriser och mystifikationer. Han var i sitt element och gratulerade sig till att ha ordnat rännarbanan så lågt, att folket hade fått öfverblick af en tillställning, hvilken roade honom och drog undersåtarnes uppmärksamhet till sig; ett nöje, som folk och konung njutit gemensamt, en sorts föreningslänk mellan undersåte och monark, och som i ett angenämt minne likasom skulle fästa dem närmare tillsammans.

— Min själ, foi de gentilhomme, Gustaf är oförliknelig! — Med dessa utrop lättade skräddarmästare Alström sitt öfverfulla bröst, under det han som en ursinnig svängde sin hatt, hvarpå han stack
händerna i sina vida västfickor, sköt upp axlarna och bedyrade vid himmel och jord, att han
upplefvat den herrligaste fest i sitt lif.

— Det var vackert, det har ni rätt i, mäster Alström — sade Fredrik Markman, som ett ögonblick osedd lyssnat.

— Ni skulle ju till Paris och nu är ni här! — sade skräddarmästaren, smickrad och fryntlig, glad att få helsa en på en gång fin herre och god kund.

— Man är lite hvarstans! Nå, jag kan helsa er från gamla Marion, jag träffade henne dagen efter sedan ni sagt henne ert farväl — och han vände sig leende till Elise Berntsson.

Flickan stod täck och rodnande framför honom,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 15:42:43 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/psfersen/0187.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free