- Project Runeberg -  Axel Fersen och Marie Antoinette. Historisk romantisk skildring /
196

(1880) [MARC] Author: Sara Pfeiffer
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tjugofemte kapitlet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

fötterna icke af lättsinnighet utan för att den älskade qvinnans rykte skulle rentvås, och för att man vid uppgörelsen af Marie Antoinettes fel skulle draga derifrån hennes visade tycke för honom såsom varande utan grund — att vid en sluträkning totalsumman af hennes missgrepp skulle belöpa sig till en skön qvinnas förlåtliga koketteri samt några förseelser mot en tvungen etikett.

»Noblesse oblige», denna sats inpräglad i hans själ sedan barndomen, sade honom, att han var skyldig sig sjelf och drottningen, att en skarp gräns uppdroges emellan dem. Händelser hade timat, der ädlingen måste uppoffra sitt gifna ord till följd af de förpligtelser adelskapet ålade honom.

Den chevalereska hyllning han egnade fröken Rudenschöld märkte hon, som sagdt, knappast. Den firade skönhetens triumfer voro icke till för annat än att visa baron Armfelt, den man hon älskade, hvad han förlorat i henne; voro icke till för annat, än att väcka svartsjuka i hans själ, på det han måtte lida lika mycket som hon. Den unga qvinnan, vid denna tidpunkt af sitt lif besviken och tillbakastött, kände endast tillfredsställelse, när hon såg de mörka blickar, hvarmed baron Armfelt följde henne, och då grefve Fersen under riddarspelet egnade henne en vördnadsfull uppmärksamhet, sväfvade hennes ögon ofta bort, sökande ett förbjudet mål. Det låg en viss fiendtlighet i hennes blickar, en fiendtlighet, som skulle försvinna vid den första kärlekens solglimt från baron Armfelt, men de värmande strålarne hade ännu icke ohejdadt brutit fram. Hon var ännu en ren qvinna, som förorättad vaggade sig in i barnsliga föreställningar om, att hennes visade likgiltighet skulle vara en plåga

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 15:42:43 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/psfersen/0196.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free