Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tjugosjette kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— Hör jag något annat än ett evigt predikande! Om jag icke hade det vett jag har, skulle jag snart bli fullkomligt lik dig. Du kan då draga det största elände öfver mig!
— Bevare mig! — sade matronan, bekymrad öfver sig sjelf, och drog bindmössan ifrån det ena örat till det andra.
— Det kan du be med skäl. Inom som utom hus tråkigheter! men jag har föresatt mig, att intet skall nedslå mitt mod: Carl XII:s segrar lefva i friskt minne — detta skall lifva oss, vi skola gå som lejon i striden!
— Du riktigt skrämmer mig, Christoffer; du tänker väl inte ge dig åstad heller! — Och den värda matronan torkade sig med baksidan af handen öfver ögonen.
— Jag får se huru jag gör — sade han nickande med hufvudet och med tonvigt på hvart ord. — I sällskap med turkarna skola vi...
— Åh, jag har nog också hört talas om det och detta är det värsta af alltihop! Ja, allt kunde väl gå an, om vi inte höllo med hundturkarna! De äro menniskoätare hvarenda en, vet jag...
— Du kan då inte låta bli att tala!
— Det är inte så godt — sade den godmodiga, förskrämda qvinnan och tillade ödmjukt — du vet hur gerna jag gör dig till viljes; men när man hör så mycket elände, kan man inte bära allt inom sig.
Under det de båda makarne på detta sätt språkade, satt Elise Berntsson lutad öfver en tambursöm, på hvilken hon ifrigt arbetade. Mellan de ord, som vexlades, lyssnade hon utåt och då hon hörde steg i trapporna flög en stark färg öfver hennes ansigte, men det leende, som låg på läpparna, dog
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
