Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tjugosjunde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
om mig... åh, herr Fersen, neka icke, jag känner till dem!
Hennes hvita tänder skymtade fram mellan de svällande läpparna, högheten var åter likasom bortblåst, hon var en skalkaktig qvinna, som roade sig på en oväns bekostnad, och hon tillade lifligt:
— Eh bien, jag har endast till någon del velat göra mig förtjent af Gustafs oblida omdöme. Det har alltid varit smått gnabb emellan oss.
Drottningen gjorde en lätt böjning på sitt hufvud och lemnade terrassen, på hvilken Fersen återtagit sin vandring. Hon nalkades glädtigt Ludvig XVI, som i detta ögonblick visade sig i trädgårdssalongens öppnade dörrar.
— Sire — sade hon — jag har nyss gjort mig ett särskildt nöje af att för grefve Fersen antyda mina tankar om Gustaf III[1].
— Försigtighet hör icke till edra egenskaper, madame — inföll Ludvig skrattande, i det han bjöd henne armen. — Jag lofvade att genast komma ut till er, men jag blef uppehållen af herr Vergennes... ni får ursäkta, Antoinette, att ni fått vänta.
— Men nu direkte ner till vårt mejeri! Mina damer hålla på att skumma grädde — sade hon leende, i det hennes blickar sväfvade bort öfver det sollysta landskapet. — Ack, Ludvig, det är ändå skönt att lefva! Det är sannt — tillade hon dröjande och det lekande i hennes sätt försvann plötsligen — lifvet eger mycket allvar... Jag skall söka till att rätt uppfatta det. Ni skall bli nöjd med mig, sire!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
