- Project Runeberg -  Axel Fersen och Marie Antoinette. Historisk romantisk skildring /
239

(1880) [MARC] Author: Sara Pfeiffer
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tretioförsta kapitlet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

förnärmelse mot österrikiska huset, måhända också af misströstan öfver sin gemåls brist på
beslutsamhet, som störtat både riket och honom sjelf i det farligaste läge. — Ni behöfver icke neka, sade hon, jag har genomskådat vilkoren, och tiderna kunna blifva sådana... hon afbröt sig och tillade betänksamt: — Jag vill icke blanda mig uti detta. Jag säger ännu en gång, fullfölj er beskickning, men gör detta så hemligt som möjligt. Glöm icke, att min gemål befinner sig så godt som i de upproriskes händer, och att hvarje uppseendeväckande bevis på hans vänners tänkesätt om ett aktivt deltagande blott skall öka hans fjettrar och hans faror. Jag vet, att Gustaf III:s mening icke är att stanna vid tomma löften; men här är icke rätta stället att besvara dem.

Hon sade dessa ord nästan hviskande och en blixt af ljusning flög öfver hennes sorgfulla ansigte. Kanske framstälde sig för henne för första gången tanken på en flykt och ett segerrikt återvändande, och hon upprepade: nej, icke här!

— Måhända närmare gränsen ers majestät!

Drottningen spratt till. — Tyst, grefve Fersen, tyst! Detta är något, som icke får uttalas och knappast ens tänkas. Men på ett eller annat sätt får kraftigt ingripas. Kände jag icke min gemål, skulle jag vara frestad att tro, det han vore likgiltig för allt hvad man gör i hans land — nej, hans lugn kommer icke af likgiltighet, det är en brinnande åtrå att göra hvar man rätt och att, så vidt möjligt är, undvika ett inbördes krig!

Marie Antoinette tystnade och lutade sitt bleka anlete emot handen. Ett leende flög öfver de nu helt skarpa allvarliga dragen, der lifvets sorger

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 15:42:43 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/psfersen/0239.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free