- Project Runeberg -  Axel Fersen och Marie Antoinette. Historisk romantisk skildring /
240

(1880) [MARC] Author: Sara Pfeiffer
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tretioförsta kapitlet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

tecknat sina linier och der kindens rosor för evigt blommat ut.

— När jag nyss hörde det förslag er konung framstälde genom er, sade hon, så kände jag likasom en maning att gripa efter den räddande hand, som räcktes. Ja, fortfor hon med en anstrykning af sin forna glädtighet: — ja, man kan stundom komma i en viss frestelse och bli betagen af en ögonblicklig tvekan. Men tvekan är borta, frestelsen öfvervunnen. Icke utifrån får hjelpen komma, icke från främmande monarker. Om min gemål tillkallade utländska arméer, skulle detta stämpla honom som en förrädare gent emot hans folk. Detta blir Ludvigs svar och jag känner mig stolt i medvetandet häraf. Ville blott folket rätt lära känna hans ädla tänkesätt! Ni sade nyss sjelf, grefve Fersen, att eftertanken skall återföra fransmännens hjertan till min gemål... genom den foglighet och det lugn, han visar, skola de förstå hans landsfaderliga sinnelag... jag vill hoppas derpå!

Den stolthet, som nyss lifvade drottningen, försvann småningom och med de sista orden hade åter tvekan om en god utgång insmugit sig i hennes själ. Med den liflighet, som var henne egen, återtog hon:

— O, hvilken tid, grefve Fersen, hvilken tid, har icke denna sista varit! Jag förgäter aldrig denna vinter i Paris, detta lif midt ibland ett oss hotande folk! Och färden till Tuillerierna sedan... omgifna af skymfande qvinnor, af rasande män denna dag och förutgående rysliga natt... natten till den 5 Oktober!... Denna natt, som blekte mitt hår och förintade en skönhet, öfver hvilken så många poeter sjungit sitt lof.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 15:42:43 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/psfersen/0240.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free