- Project Runeberg -  Axel Fersen och Marie Antoinette. Historisk romantisk skildring /
242

(1880) [MARC] Author: Sara Pfeiffer
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tretioförsta kapitlet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Drottningen hade öppnat en medaljong, som hon bar vid ett svart band och hvilket afstack från den hvita spetsfichuen omkring halsen. I den mörka drägten föreföll hennes figur nästan eterisk; hennes ögon hade en strålande glans och hennes anletsdrag lifvades af en obeskriflig blidhet, ett nästan förklaradt uttryck. Hon fattade den pressade blomman mellan sina smala fingrar och afbrytande ett vid stjelken hängande blad sade hon: — Se här, göm detta, grefve Fersen, till ett minne af den Marie Antoinette, som i dag talar med er. Den Marie Antoinette, som lider, men som förlåter och med en kristens tålamod och en drottnings värdighet vill bära de pröfningar, som ännu kunna återstå.

Knäböjande tryckte Axel Fersen en kyss på hennes hand. Den kärleksfulla vördnad, med hvilken han alltid hade nalkats henne, blandades i detta ögonblick med en nästan helig dyrkan.

— Jag vill gömma detta blad, sade han sakta, i det han åter reste sig upp; — jag vill gömma detta till hågkomst af en bland de lyckligaste stunder i mitt lif, då min drottning visat sin sanna storhet och värdigats gifva mig del af sin själs innersta känslor.

— Åh, grefve Fersen, jag har alltid talat med er så som jag tänkt och känt. Min tungas band har städse blifvit löst i er närhet. Så fort jag ser er, har jag genast lust att lemna er förtroenden... ack, min vän, nu icke så obetydliga som förr! Det var mina intryck för dagen, mina antipatier, mina små intriger för att snappa i flykten glada ögonblick... ja, så var det. Och nu? nu talar jag ofta med er om dessa vänner, damer och kavaljerer, hvilka väckte mitt lifliga deltagande... jag talar om

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 15:42:43 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/psfersen/0242.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free