Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tretiofjerde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Fersens oförsigtighet var lika stor som hans hängifvenhet och ifver. — Hvad väntar man då egentligen på, sade han halfhögt: — hvad tänker man då egentligen?
— Man tänker på att fly redan denna natt, sade Fersen, som hört detta ofrivilliga utrop och nu höljd i en vid kuskkappa trädde ur sin sängkammare: — Kom följ mig, min vän, till Tuillerierna, ni skall stå på vakt nedanför, medan jag går in i palatset.
Det kändes Fredrik Markman, som om han i detta ögonblick blott med svårighet kunde draga andan. Under tystnad följde han grefve Fersen.
— Berlinaren väntar vid Saint-Martins-bommen. Jag har förhyrt de vagnar, som skola ditföra den kungliga familjen, hviskade Fersen, i det han tog plats på kuskbocken till en vagn, som väntade utanför hotellet. — Ni kan sätta er så länge inuti vagnen. Jag skall köra för madame Tourzel, madame royale och den lille dauphin.
Det var en mörk natt med milda sommarfläktar, som flögo öfver Fredrik Markmans ansigte, och ur det honom omgifvande mörkret reste sig snart i upptornade massor lik den svartaste natt Tuilleriernas hopade stenmurar.
— Sätt er på min plats och håll hästarna, sade Fersen, och om någon tilltalar er...
— Så är jag en svensk, som är ute på äfventyr, inföll Markman.
— Godt, ja!
Fredrik Markmans hjerta klappade starkt. De första offer, som det upphetsade folket skulle kasta sig öfver, voro konungen och drottningen. Han kände detta instinktlikt, liksom han hoppades att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
