- Project Runeberg -  Axel Fersen och Marie Antoinette. Historisk romantisk skildring /
264

(1880) [MARC] Author: Sara Pfeiffer
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tretiofjerde kapitlet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

pöbelns raseri skulle lägga sig, då deras offer voro borta och sakernas lugna utveckling skulle följa. Det brann likasom feber i hans blod, hvarenda sekund föreföll honom som en evighet, ett onödigt dröjsmål hvilket måhända allt närmare skulle föra detta hotande och förfärliga, som han denna afton läst i folkets blickar, hört i deras vilda skrän efter blod.

Snart förnam han ljudet af raska steg; det var grefve Fersen, som återvände. — Jag kommer ensam, sade han otåligt: madame Tourzel och dauphin voro ännu inte färdiga. Men vet ni åt hvilket håll Saint-Martins-bommen är belägen? Bra. Begif er åt detta håll... ju flera pålitliga personer i närheten der de kungliga sammanträffa, desto bättre...

Med ett vigt språng var den unge mannen på marken och gående framåt med raska steg kände han sig åter betagen af den oro, som denna afton drifvit honom att uppsöka grefve Fersen. Han frågade sig oupphörligen, om väl denna flykt skulle lyckas? En flykt helt säkert företagen under iakttagandet af den största etikett och der rangens företräden säkerligen skulle föredragas framför den personliga säkerheten. En känsla af harm öfver verldens dårskap steg upp i hans själ, under det han skyndade framåt till Karusellplatsen och så vidare genom labyrinthen af Paris gator. Han gick vilse och styrde åter rätt kosa och var efter timmars häftig vandring ändtligen framme vid bommen. Vid vakthuset derstädes kommo som vanligt lyktor i rörelse och som vanligt infunno sig soldater och polis för att fråga och examinera.

— Allt klart, sade en soldat och gaf Fredrik

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 15:42:43 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/psfersen/0264.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free