- Project Runeberg -  Axel Fersen och Marie Antoinette. Historisk romantisk skildring /
282

(1880) [MARC] Author: Sara Pfeiffer
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tretiofemte kapitlet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

publikens jubelrop öfver hennes läppar, hennes hufvud höjde sig, hon andades lättare, hennes ögon blixtrade. Ja, hon kunde ännu väcka hänförelse!

Men hastigt rycktes drottningen ur sina drömmar. Under hennes fönster skrek en thordönsstämma: »Marie Antoinettes lefnad! En skökas äfventyr!»

Hon hörde skymford, prat och sång, man skrek icke mera de mest äreröriga tillmälen, man sjöng dem, man tjöt dem, man vrålade dem och sorlet lät som orkanens brus, som den rullande åskan.

Marie Antoinette hade rest sig upp. Hon var Maria Theresias modfulla dotter, Cesarernas afkomling och hennes kinder purprades af harm. Folkets vrede skulle tillintetgöra henne; hon kände det i sin själs innersta och hon önskade att få dö som drottning, dö, för att rädda kronan åt sin son eller att få dö med honom begrafven under ruinerna af detta slott!

Hon gick fram till fönstret och blickade utåt, skymningen bredde sig halfdöljande öfver den böljande menniskoskaran, hvilken tycktes anförd af en åldrig qvinna, hvars hvita hår fladdrade för vinden.

— Marion har fått hämnas skrek hon. Drottningen är icke bättre än Nanette! Jag dör nöjd! Ned med aristokraterna!

Marie Antoinette stod alltjemt vid fönstret; hon såg huru den gamla qvinnan vacklade och föll och ett rop af ångest kom öfver drottningens läppar.

— Gå icke fram till fönstret. Folket börjar kasta stenar hitåt. Jag är ansvarig för ert lif. Gå från fönstret! befalte nationalgardesofficeren buttert.

En suck steg öfver Marie Antoinettes läppar och hon drog sig tillbaka in i rummet. Ropen och förbannelserna öfver konungamakten följde henne,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 15:42:43 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/psfersen/0282.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free