Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tretiofemte kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
der hon bevakades som en brottsling, der hon ångerfull bäfvade för sin gemål och sina barn, för sina vänner, för allt som var henne kärt i verlden.
Vakten aflöstes nu och officeren, som öfvertog densamma, trädde fram till sängkammardörrens tröskel.
— Ni kan nu begifva er till sängs, sade han i barsk ton, — och ni kan tänka, att, »när oskulden sofver, små änglar stå vakt».
Den afträdande officeren skrattade högt åt detta infall. Marie Antoinette blickade hvarken åt höger eller venster, med ett tankspridt uttryck höll hon händerna i kors öfver bröstet; hon satt så orörligt stilla, kanske bad hon, att lidandet snart måtte vara fullkomnadt.
Drottningen tycktes dock rycka sig ur denna djupa begrundning och sträckte ut handen för att ringa efter sina båda kammarfruar, för att låta afkläda sig bakom skärmen.
— Ring inte madame! Ers majestät, värdigas lyssna några ögonblick!
Marie Antoinette vände sig hastigt. Den röst, som talade till henne var full af medlidande, var låg och sväfvande. Drottningen höll handen alltjemt mot ringklockan, lyssnande på denna röst, som var så olik den råa stämma, hvilken nyss med ett opassande skämt tilltalat henne.
— För Guds skull, gör intet buller! Jag hör ej till nationalgardet... jag har lyckats få intaga denna plats i stället för en bekant... jag är en främling, jag har föregifvit, att jag brann af nyfikenhet att få se er. Min vän trodde härpå eller låtsade göra det... han är er varmt tillgifven,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
