Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tretiosjette kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
jag skulle inte vilja bära krona och spira, om man så kastade dem efter mig.
— Christoffer, jag ber dig, säg inte så! Tala något annat min gubbe, bad hans hustru, som förskräckt stirrade upp från sin stickstrumpa och dervid tappade ett par maskor.
— Nå ja, nog kan jag tiga alltid, sade skräddaren, men jag skulle inte vilja vara kung, jag blir dervid! Vår har ju nyss fått sig ett skott. Det kommer att gå upp och ner för dem, riktiga kullerbyttor från tronerna...
— Du är då sådan, att du vet allting, sade jungfru Lovisa med stolthet. — Men Elise och herr Markman sitta precist som om de icke hörde till denna verlden. Jag har väl aldrig i min tid sett en flicka sätta sig så nära en karl förr.
— Åh, låt dem vara, sade fru Alström, och i hennes ögon låg ett glädjeskimmer, då hon blickade bort till det nyförlofvade paret, som endast tycktes ha för afsigt att höra och se hvarandra.
— Ja, det är klart, att du håller med allt hvad som är galet!
— Det är inte utan, att jag gör det också, sade mäster Alström, och för att vi nu riktigt skola komma i stämning, så dricka vi ett glas vin på det här.
Jungfru Alström kom med flaska och glas och mumlade något om, att hennes bror tog hvarje tillfälle i akt för att förtära starka saker, klingade med sötsurt leende med Elise Berntsson och neg stelt och siratligt för herr Markman.
Marssolen sken in genom fönsterrutorna, siskan qvittrade i den blanka messingsburen och Elise Berntsson såg ut som en nyutsprucken ros. Det var
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
