Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tretiosjette kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ett muntert glammande i den lilla kammaren och efter att ha smuttat på tvenne glas burgundervin kastade jungfru Lovisa några glittrande tårar bort ur sina ögonvrår samt egnade en suck åt sin oförgätliga moders minne, hvarpå hon gaf Fredrik Markman förtroendet om, att hon försakat minst tio giftermålsanbud för att hennes bror i sitt hus icke kunnat undvara hennes ordnande hand, men att hon skulle känt sig fullt lycklig så som sakerna gestaltat sig, om hon blott icke sålt sin förgylda stol, hvarpå hon helt upprörd sjönk i den unge mannens armar, i det hon önskade, att hans lif icke måtte störas af någon aggande hågkomst. Efter detta känsloutbrott lät hon leda sig fram till soffan, der hon helt maktlös tömde sitt tredje glas vin.
— Drick, gamla flicka, det gör dig godt, sade skräddaren.
— Ja, i sanning.
Fågeln qvittrade allt starkare och de unga logo och fru Alström försäkrade, att hon kände sig så lätt i hufvudet, att det var, likasom flöge det på hennes axlar.
Solstrålarne spelade långt fram i rummet, ända fram till det aflånga bordet, der Elise satt, och Fredrik Markman sade henne, att hon just var hans lifs solsken samt att hvilka sorgemoln som än kunde komma, så skulle han aldrig glömma denna sälla stund. Och han höll hennes händer mellan sina; kärlekens högsta lycka att tro den man älskar blef allt starkare i hennes bröst, och hon förtrodde honom detta hviskande och han lofvade sig sjelf, att hennes tillit aldrig skulle komma på skam.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
