Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
att plocka blommor till en festlig lek?
En krona bundo vi af dem och sedan
drogs lott om henne; —- ödet var mig gynnsåmt.
Med fjollig glädje straxt jag pannan räckte,
att bli så grann, så grann! — men några taggar
af törne, mellan bladens sammet gömde,
mig sårade.
ADELHEID.
Och straxt din gamla amma
begynte spå om oförd.
HERTIGINNAN.
Ack! hur grymt
tycks hennes spådom ej för mig besannas?
ADELHEID.
Då steg den unge Sigurd modigt fram
och svor, med handen emot höjden lyftad,
att dig försvara; och invid hans bröst
du något hviskade, som jag ej hörde.
HERTIGINNAN.
För himlens äkuld! — Utaf barmhertighet
rif icke upp de sår som tiden helat.
ADELHEID (fattar hennes hand.)
Förlåt, förlåt! — Jag i min tjusnings villa
mig drömde i vår barndoms rosengård,
der glädjens källa flöt så lugn, så stilla,
och Englar om vår lycka hade vård.
HERTIGINNAN.
Hvad då jag egde, jag ej minnas får,
och ingen verklig fröjd sig sprider mer
kring lifvets skal, som must och kärna saknar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
