Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Bekymret kan Furstinnans hjerta gnaga,
men hennes panna dock blir lugn och klar!
(De gå till Hertiginnans rum.)
Åttonde Scenen.
JOHAN BRUNKE, HENRIK von KIRNEN (inkomma
under redan börjadt samtal.)
v. KIRNEN.
Nej, som jag sagt. Vi vilja icke dröja
bland nordens isbeklädda fjällar, att
bli ständigt gäckade med tomma löften,
Om äreställen och om rikedomar.
BRUNKE.
De växa ej på träden.
v. KIRNEN.
Det är sant;
men hvad har sjelf du vunnit, broder Johan,
med all din hofgunst, all din tapperhet?
Vårt tålamod är slut — och kort och godt,
vi låta icke längre oss bedraga.
BRUNKE (spefullt.)
Du har ett vresigt morgonlynne. Säkert
du törstig somnat in, förliden qväll?
v. KIRNEN (med handen på svärdet,)
Det går för långt!
BRUNKE (slår honom på axeln.)
Låt vackert svärdet hvila,
tills jag en gång befaller, att det blottas.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
