Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
%%
att Hertigarne redan hunnit glömma
den lexa jag dem gaf vid Dalaborg;
och ännu mera oförväntadt vore,
om, hånande sin Konungs magt, Prelaten
med dem uti förening trädde fram,
att qväfda upprorslågan åter tända.
Har du ej lidit nog, mitt Fosterland,
af dina Furstars split och afundsjuka?
Skall änn’ en gång, då lifvets afton nalkas,
ett oblidt öde tvinga mig, att blotta
emot min Konungs söner samma svärd,
som han mig gaf, att deras rätt försvara?
Sjelf, liknar jag en snart förtorkad ek,
som icke mer förmår att skugga sprida
till bygdens båtnad; men dock ej får saknas
uppå den plats, der han i sekler stått.
Hvad nu det gäller, har jag ingen rätt,
att se på annat än Kung Birgers ära;
för landet har jag gjort, hvad jag förmådde.
(Stiger upp.)
Bort med all neslig fruktan! — Nu som förr
skall Gud oss hjelpa emot onda anslag
och skänka seger, om det går till strid.
Men om, i -ödets bok, det skrifvet stod,
att hämndens höjda stål må offret finna;
så svär jag, att det ej skall Birger hinna,
förrän det badat sig uti mitt blod!
Slut på Prologen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
