Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hon dref mig bort. Med korsets tecken prydd,
jag drog åstad, att i Jerusalem
nå tröstens källa, eller ock mitt slut.
Till målet för min önskan hann jag ej;
ty denna svärm, af alla länders dårar,
som vågat kalla sig ”Guds egne Kämpar,"
af Saracenens svärd på flykten jagad,
kom åter, som en skingrad röfvarhop.
Väl se’n jag stred, i mången Furstes här;
men hvarför? — Jo, en usel legopenning —
och lagern som med blodig bragd jag vann,
föll vissnad från min feberbrända panna.
Då grep mig längtan efter älskadt hem
och, medvetslöst, jag vandrade mot Norden.
Först här, ifrån min långa svindel vaknad,
jag erfar att mitt bröst ännu har känsla
och att mitt öga gjuta kan en tår.
(Vänder sig mot en dörr på sidan.)
Igenom denna dörr gick fordom vägen
till Slotts-kapellet. Vid dess altarfot,
i stum förtviflan sänkt, jag tröstlös låg,
då ren på borgens gård den häst stod sadlad,
som från min lycka bort mig skulle föra.
På detta helga rum vill änn’ en gång,
— den sista gång — jag bönens kraft försöka
och dö, med hennes namn på mina läppar.
(Går till dörren som han finner läst.)
Nej, öfverallt är vägen för mig stängd,
hvarthän jag vänder mig att lugnet finna;
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
