Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
flERTiGINNAN,
Ert tal
är mörkt.
BRUNKE.
Må sanningen, i dagen ställd,
ej med sin nakenhet er blick förfära!
Vanära hotar er. För Thorkel Knutsson
en hycklad vänskap redan dolken slipat.
Från högtidsalen, dit han sorglös gått,
han träder aldrig ut, om Kettihnundsson
får obehindrad den befallning lyda,
som Waldemar och Erik — —
HERTIGINNAN.
WakJemar? -
Besinna, Riddar’ Brunke, hvad ni säge^.
BRUNKE.
Hvi skulle den ej kunna fadern hata,
som ingen ömhet mer för dottern hyser?
Hvad kan man vänta af en kärlekspilt,
som vågar sjelf med lystna ögon skåda
på hvarje qvinna; men sin egen maka
för otrohet beskyller? Waldemar
berättat har, att Sigurd ej är död;
blott gömd, att er i hemlighet få träffa.
HERTIGINNAN.
Håll upp, en gång! — Ni är från edra sinnen.
Der står ju Sigurds kalla minnesvård;
hur kan man tro? — —
BRUNKE.
Allt tror den brottslige,
då han vill egna brister skyla.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
