Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Om förhållandet mellan psykiatri och hjärnanatomi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
6
af hjärnbarkens cellformer och studier angående utbredningen
af de olika cellarkitekturtyperna äro alltså förutsättningar föl-
en rationell indelning af hjärnbarken i enhetliga fält.
Äfven i fråga om dessa relativt grofva morfologiska för-
hållanden är vårt vetande ännu ofullkomligt och mycket åter-
står att göra. Vår landsman Hammarberg, som beklagligtvis
bortrycktes i unga år, har här angifvit den rätta vägen. Hans
undersökningar af normalhjärnor visa bäst huru celltyperna
och de olika cellagrens mäktighet och beskaffenhet från ställe
till ställe inom barken växla. Hammarbergs arbete *, som redan
tillhör den klassiska litteraturen, ger oss ett föredöme ej mindre
på grundlighet och tålamod — det tålamod som här kräfves
— än på en målmedveten och klar uppfattning om vägen till
kunskap. Snitt för snitt, vindel för vindel undersökte Ham-
marberg hjärnbarken, räknade kubikmillimetervis antalet nerv-
celler och ersatte den intill dess bristfälliga skildringen af cell-
fördelningen ^ med en riktigare. Den af honom tillämpade
tanken att från normalhjärnan först öfvergå till studiet af de
jämförelsevis enkla förhållanden, som utmärka idiotien, torcle
ock få betraktas såsom fullt riktig och manande till efterföljd.
Efter Hammarberg har framför allt Nissl, till en del med
samma metoder, sökt främja vårt vetande om hjärnbarkens
olika nervcellstyper och omväxlande byggnad. Genom sin- be-
kanta färgningsmetod och den experimentela väg han inslagit
har Nissl emellertid gifvit värderika anvisningar för ett finare
studium af nervcellerna än den utvärtes morfologiska.
För att få en fix hållpunkt utgår Nissl från den s. k.
nervcellssekvivalenten. Därmed menar Nissl den typiska bild,
som erhalles med den af honom uppfunna färgningsmetoden
å normala preparat efter ett i alla afseenden konstant och fullt
likformigt tillvägagångssätt, Nervcellsaskvivalenten — gifvet-
vis olika för olika celltyper — representerar sålunda normal-
cellen, och hvarje omständighet, som förändrat den normala
cellen, måste sparas i en förändring af den för cellffikvivalenten
karakteristiska teckningen. Genom förgiftningsförsök har Nissl
funnit ^ ej mindre, att olika celltyper i olika grad af samma
gift pa\ eikas, än att olika gifter på samma celltyp inverka
olika och hvarje gift på ett konstant och fullt specifikt sätt.
Denna specifika inverkan af olika gifter på nervcellerna synes
i viss mån äga överensstämmelser med de psykologiska resul-
taten vid vissa förgiftningar och osannolikt är ej, att fortsatta
experiment i denna riktning skola ge värderika resultat för
, C. Hammarberg: Studier öfver Idiotiens klinik och patologi jämte
undersökningar a! hjärnbarkens normala anatomi. — Uppsala 1893.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
