Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Om förhållandet mellan psykiatri och hjärnanatomi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
8
tid på nuvarande forskningsskede ega mindre visshet än man
förut förmodade.
Den af Golgi upptäckta silfverinpregneringen af nervsyste-
mets histologiska element var på sin tid epokgörande. Bilderna
voro distinkta, beundransvärdt tydliga. De gåfvo också upp-
slaget till en teori för det centrala nervsystemets byggnad, som
var utomordentligt klar och tilltalande. Med Nissls färgnings-
metod afslöjades emellertid inom nervcellen märkliga struktur-
förhållanden, som ej kunde ses å de Golgiska silhouetterna.
Men ännu visste man intet bestäm dt om den intracellulära
teckningens betydelse. Först med Apafhys och Betlies upp-
täckter af nervfibrillerna, föryärfvades en riktig inblick i dessa
bilders mening, men samtidigt kommo också hittills gjorda
antaganden att stå i ett tvifvelaktigt ljus. Hjärnbarkens ana-
tomi och fysiologi befinner sig för närvarande i ett skede af
allmän ovisshet. Hvad man trodde sig veta för ett tiotal år
sedan, det vet man ej i dag. Man ansåg då, att det nervösa
centralorganet var ett konglomerat af nervceller med deras ut-
löpare. Alla nervösa trådelement antogos vara delar af olika
cellindivider. Hjärnbarkens grå substans var blott en massa
af nervcellsbeståndsdelar. Det hela liknade, för att begagna
Nissls bild, det, ofvan ifrån sedt, till en matta sammanflytande
grenverket i en skog, hvilket öfverallt utgjordes af de i hvart-
annat gripande förgreningarne af särskilda träd. Sådan var
kärnpunkten i neuronläran. Nervsystemets anatomiska såväl
som funktionella o^h trofiska enheter utgjordes af nervceller
med deras utlöpare och slutförgreningar. Kring nervcellerna
koncentrerades alltså uppmärksamheten vid histologiska under-
sökningar, de voro utgångspunkten för alla fysiologiska hypo-
teser liksom för alla mer eller mindre naiva lokalisations-
försök af själslifvet och dess rubbningar. Dessa vetenskapliga
trossatser hafva nu i betydlig grad rubbats. Neuronläran har
råkat i misskredit.
För några år sedan visade Apathy, att hos ryggradslösa
djur en oafbruten kontinuitet förefinnes inom den nervösa sub-
stansens ledande delar. De från pereferien kommande recep-
toriska (sensibla) fibrillerna upplösa sig i gangliernas neuropil
eller trådformiga substans i anastomoserande plexus, ur hvilka
på nytt fina fibriller vidtaga, som i sin ordning inuti gang-
liernas nervceller bilda plexus, och från dessa sistnämnda plexus
tager en mot periferien gående, motorisk fibrill sitt ursprung.
Nervsubstansens ledande delar utgöras sålunda af tvenne
formationer: fibrillbanor och elementarplexus. — Det är Bethes
förtjänst att hafva visat, att vertebraternas nervsystem är bygdt
efter väsentligen samma principer. Nervtrådarna upplösa sig i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
