Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Om förhållandet mellan psykiatri och hjärnanatomi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
10
I meromnämda arbete »Gehim und Seele» söker Flechsig
förlöjliga ett yttrande af en modern filosof (Friedrich Paulsen
i Berlin), hvilken i ett af sina arbeten framhållit, att medvetna
förlopp ej kunna lokaliseras till rummet eller någon bestämd
plats i rummet. En känsla och en tanke försiggår ej här och
ej där och upptager intet rum. Tankar uppstå sålunda icke i
hjärnan icke mer än i magen eller på månen, det ena påståen-
det vore lika orimligt som det andra, ty i hjärnan försiggå
fysiologiska förlopp intet annat. — Flechsig som fullständigt
hopblandar fysiologi och psykologi ger nu ifrågavarande filosof
följande indirekta vitsord: »Tänkandet försiggår i hjärnan,
detta är talrika, andligen sunda och om det mänskliga vetandet
högt förtjänte mäns öfvertygelse, men däremot har jag i verklig-
heten hittills blott hört förryckta och blödsinta individer påstå,
att deras själar "funnes i magen, på månen eller på Sirius.» På
detta travesterade sätt återgifver Flechsig en riktig filosofisk
tanke, som han för egen del synes oförmögen att fatta. Det är
sant, detta måste tyvärr medgifvas, att många om mänskligt
vetande högt förtjänta män i denna fråga tänka såsom Flechsig
här angifvit, men detta kan i alla händelser ej räknas bland
deras förtjänster.
En okritisk dualism som i tanklösa resonnemang hop-
blandar anatomiska och psykologiska värden är för öfrigt ej
representativ för vår tid. Huru skarpt har icke redan Du
Bois-Reymond uppdragit skillnaden mellan psykologi och fysio-
logi i sitt bekanta tal: Uber die Grenzen des Naturerhénnens»,
däri han på ungefär följande sätt uttrycker sin ståndpunkt:
Vore vårt vetande om sinnevärldens alla fenomen astrono-
miskt, d. v. s. om vi med samma exakta noggrannhet kände
atomernas rörelser, som vi känna himlakropparnes gång, så hjälpte
detta oss föga att fatta huru medvetandet uppstår. Hade vi
denna »astronomiska» kännedom om allt som tilldrager sig i vår
hjärna, så kunde vi ju ock i hvarje ögonblick följa de föränd-
ringar, omlagringar och rörelser i atomerna, med hvilka den
eller den psykiska företeelsen vore oskilj aktligt förknippad. Det
vore ju ock öfver måttan intressant därest vi, blickande in i oss
själfva, kunde iakttaga huru den till en matematisk tankeopera-
tion hörande hjärnmekanismen afspelas liksom mekanismen i
en räknemaskin; öfvermåttan intressant, om vi kunde se den
dans af kol, väte, kväfve, syre, fosfor och andra atomer, som
motsvarade en musikalisk förnimmelse, den hvirfvel af sådan
atomer som motsvarar höjdpunkten af sensuel -njutning eller
den molekularstorm, som beledsagar den rasande smärtan i en
misshandlad trigeminus. Men hvad hjälpte oss detta? Väl
öfvertygades vi därom, att medvetandet vore oskiljaktligt bundet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
