Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Om förhållandet mellan psykiatri och hjärnanatomi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
11
vid atomrörelser, men ingenstädes skulle vi se det uppstå eller
förmå förklara det rent mekaniskt ur dessa.
Lika inkomensurabla bli de psykiska och fysiska värdena
från hvarje annan synpunkt. Den moderna naturvetenskapen
tenderar allt tydligare mot en s. k. psykomonistisk världsför-
klaring. Fysikern Macli, fysiologen Verworn, psykiatrikerna Zielien,
Stordi m. fl. representera cletta åskådningssätt. Psykomonismen.
som lärt af Kant och Schopenhauer, erkänner intet annat än
psyke. Allt utgöres af förnimmelser; materien, vår kropp, vårt
jag, allt är sammansatt af dessa enkla element, våra enda
omedelbara erfarenheter. Färger, toner, värme och tryckför-
nimmelser utgöra elementardelar i clen massa som bildar sinne-
världen; stämningar och känslor, viljeyttringar och tankar äro
de beståndsdelar som sammansätta vårt jag. Det är ej de yttre
tingen, som hos oss framkalla förnimnielsekomplexer utan för-
nimmelsekomplexer som bilda tingen. Materien är en tanke-
symbol för massan af dessa komplexer, och det motsvarar våra
begränsade, temporära och praktiska syften att förlägga materien
som en fix realitet i yttervärlden. Därvid handlar man enligt
djupt rotade instinkter, hvilka, naturligt nog, medföra en viss
tankeekonomisk fördel.* Förnimmelserna färg, ton, tryck o. s. v.
äro strängt taget psykiska element i samma grad som känslor
och stämningar. Men trots denna enhetliga uppfattning bringas
ej dualismen ur världen, den kommer åter såsom en nödvändig
parallelism, en dubbelhet i fråga om synpunkter, den objektiva
och den subjektiva. I de tankeoperationer som äro fysiska
hålla vi oss själfva utanför och betrakta förnimmelserna som
yttre fenomen. Om jag i ett eller annat praktiskt syfte be-
lyser ett grönt föremål med gult ljus, så bortser jag från själfva
förnimmandet och betraktar det gröna föremålet och ljuskällan
som realiteter i yttervärlden samt begränsar mitt studium till
relationen mellan dessa. Annorledes om jag beaktar förnimmel-
sen grön eller gul i och för sig eller sådana förnimmelser,
* Kunskapsteoretiska korrektioner äro i »hvardagslag» för natur-
vetenskapsmannen obeliöfliga, och det är då i hvarje fall onödigt att be-
trakta yttre ting som komplexer af förnimmelser, m. a. o., att när sa icke
behöfves ersätta den relativa vissheten af en yttervärld med den abso-
luta vissheten, att denna yttervärld blott är till inom vårt psyke. Det
vore ju opraktiskt och oekonomiskt att städse släpa med sig denna tanke.
Den skulle hindra oss i våra rörelser och göra arbetet obekvämt. Den till-
hör icke det naturvetenskapliga hvardagslifvet, och den kan, ja, måste,
glömmas i våra laboratorier, eller när vi under mikroskopet söka in-
tränga i lifvets mest undangömda förhållanden — glömmas hvarhelst vi
fullfölja naturvetenskapliga och praktiska syften. Men denna tanke bör
dock förbli vårt vetandes följeslagare, en tyst reservation, som i sig
gömmer en världsåskådning — den är och bör förbli en helgdagstanke
med hvilken vårt aibete skall börja och sluta.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
