Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - De psykologiska vetenskapernas system
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
omedelbara själslifvet och medelbart för alla objektiva manifestationer
af dylikt, t. ex. språk, sed, mytbildning m. m, hvarom vi kanske få
anledning tala i det följande.[1] Ett annat tillvägagångssätt vore
att stanna på halfva vägen och låta ett slags obearbetad
omedelbarhetspsykologi bli den slutliga och definitiva.
Egendomligt nog råder icke, som nämndt, samstämmighet om
psykologins plats i vetenskapssystemet. Så hafva en Windelband,[2]
Rickert[3] m. fl. yrkat på dess öfverförande till naturvetenskaperna
eller, exaktare, ’die Gesetzeswissenschaften’. Denna omplaceringar
dock mera en följd af det formella (metodologiska) betraktelsesätt, i
enlighet med hvilket dessa klassificera vetenskaperna, än betingad af
sakliga hänsyn. De gruppera nämligen erfarenhetsvetenskaperna i just
Gesetzeswissenschaften samt Geschichtswissenschaften (resp.
kulturvetenskaper), och denna indelning drager med sig som en konsekvens,
att psykologin af dem öfverföres till de förra, dit naturligtvis äfven
naturvetenskaperna — ’lagvetenskaperna’ par préférence — föras.
Psykologins själfva föremål, hvilket dock blir det väsentliga,
skiljer sig emellertid så radikalt från de naturvetenskapliga objekten
och processerna — de materiella tingen och de energiomsättningar,
hvilka försiggå med kropparna som substrat — att det måste
betraktas som ett minst sagdt konstladt arrangement att öfverföra
äfven psykologin till nämnda vetenskaper. Hos dem hör den hemma
endast med konsekvensmakeriets rätt. Härtill kommer det icke
mindre onaturliga i att man — om psykologin inställes bland
naturvetenskaperna — måste rådfråga dessa om de andliga fenomenens
egentliga väsen, en konsekvens i materialistisk riktning, som
afgjordt strider icke minst mot Windelbands och Rickerts egna
filosofiska åsikter. Ett följdriktigt analytiskt studium af hvilket
andligt fenomen som helst, t. ex. religionen, leder till sist till
psykologi. Denna bildar därför ett slags vetenskaplig replipunkt,
som på samma gång antyder gränsen för ett specifikt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
