Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- 1. Hvad trötthet är och hur den kan mätas
- 2. Trötthetsmätning på människor. Mossos ergograf
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
karaktäristisk form, den s. k. trötthetskurvan. Det arbete
muskeln uträttat är naturligtvis summan af de för hvarje
sammandragning uträttade arbetsmängderna och kan lätt
beräknas. Får muskeln hvila sig en stund, så kan den
vid ny retning åter lyfta vikten, men icke så högt som i
början, och den blir mycket fortare uttröttad. Låter man
blod strömma genom densamma under försöket, uttröttas den
icke på långt när så snart och hvilar sig fortare och
fullständigare. På detta sätt kan man ganska noggrant
studera hur tröttheten hos en uttagen muskel inträder och
förlöper under olika omständigheter.
2. Trötthetsmätning på människor.
Mossos ergograf.
Det vore nu tydligen af inträsse att kunna på
liknande sätt undersöka musklerna på en lefvande människa;
men en sådan undersökning möter ganska stora
svårigheter. Alla våra kroppsrörelser åstadkommas genom
sammandragning af muskler; men nästan alltid tagas därvid
flera muskler i anspråk, hvarigenom det blir svårt att
förekomma att än den ena, än den andra arbetar mera.
Vidare är det ej lätt att stadigt fästa ena ändan af muskeln,
under det den andra får värka på häfstången, och
slutligen möter det svårigheter att på ett likformigt sätt
anbringa den elektriska retningen, där sådan skall användas.
På senare tiden har det emellertid lyckats den italienske
fysiologen Mosso att till stor del öfvervinna dessa
svårigheter, i det han begränsat undersökningen till de två
muskler på underarmen som bland annat kröka långfingret,
och konstruerat en apparat, som säkert fixerar
underarmen samt pek- och ringfingret under försöket (se fig. 1).
Omkring sista leden af långfingret lägges en ring af läder,
i hvilken är fästad en fiolsträng, som löper till den andra
delen af apparaten, hvilken afser att uppskrifva
sammandragningarna. Strängen går öfver en trissa och uppbär en
vikt, som är fästad i strängens ända; när långfingret
krökes, måste således vikten lyfta sig. Samtidigt föres i
horisontal riktning en hållare, som uppbär en skrifpenna,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Dec 11 15:43:28 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/psykuttr/0007.html
