Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 2. Trötthetsmätning på människor. Mossos ergograf
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
8 OM PSYKISK UTTRÖTTNING.
om man för hvarje halftimme gör blott 15 dragningar
som ifall man en gång hvarannan timme gör så många
dragningar man förmår. HEller med andra ord: det är
dålig ekonomti att nödga en person att arbeta när han är trött;
han kan uträtta en större arbetsmängd, om man låter honom
erhålla tillräcklig hvila. Hvilken betydelse denna sats, hvars
sanning väl redan förut varit insedd af mången, men som
först genom ergografundersökningarna blifvit på ett
slående sätt bevisad, har för frågan om förkortning af den
orimligt långa arbetstiden i många yrken, ligger i
öppen dag.
Nu torde en och annan fråga: hvad har detta med
psykisk uttröttning att göra? Sammanhanget skall, som
jag hoppas, strax bli klart. Vid de nyss beskrifna
ergografförsöken var det med viljan som försökspersonen
föranledde de muskelrörelser, hvilka för hvarje gång lyfte vikten,
-Eysiologien har utrönt, att förloppet härvid är följande.
Från vissa s. k. gangliceller, som äro belägna i en del
af stora hjärnans ytliga lager (den psykomotoriska
regionen) utgå på grund af viljeakten impulser, som löpa genom
närvbanor ned i ryggraden och från denna ut genom
rörelsenärverna till de muskler, som i hvarje särskilt
fall utföra rörelsen. När impulsen anländt till musklerna,
retas dessa till sammandragning, förkorta sig; och
härigenom utföres rörelsen. Men denna musklernas
sammandragning kan äfven åvägabringas utan viljans medvärkan,
’genom retning af muskeln eller närven medels elektriska
slag (liksom i det i början beskrifna försöket). Om man
t. ex. låter metronomen eller pendeln, som markerar tiden,
för hvartannat slag sluta en serie elektriska slag genom
de ifrågavarande musklerna på försökspersonens arm, så
utföras samma rörelser som förut, vikten lyftes för hvarje
gång, utan att försökspersonen gör någon som hälst
viljeansträngning. Afven på detta sätt får man en
trötthetskurva, som småningom sjunker till noll. I båda fallen är
det muskeln som genom sin sammandragning uträttar det
mekaniska arbetet, hvarvid i muskeln magasinerad kemisk
spännkraft tages i anspråk "); skillnaden är blott den, att
ena gången kommer retningen, som föranleder
sammandragningen, från hjärnan, andra gången från den elektriska
”) Se Helmholtz: Naturkrafternas växelvärkan, kap. 8,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
