Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En relikt från tertiärtiden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Han påstod, att han kände till de gomställen, där den
siste buffeloxen ännu höll till; att han hade följt
vildrenshjordar på hundratusentals djur, att han hade
sovit i Great Barrens på myskoxens vinterväg.
Och nu ändrade jag åsikt om honom — det var
första gången, men det blev absolut icke den sista
— och ansåg honom för en sanningens apostel.
Varför jag gjorde det, vet jag inte, men jag fick lust
att upprepa en historia, som hade berättats för mig av
en man, som hade levat så länge i landet, att han
borde ha varit klokare. Det var om den store
björnen, som alltid håller till på St. Elias branta
sluttningar och aldrig förvillar sig ned på jämnare mark.
Men för att detta djur skall vara riktigt lämpat för
sin bergsboning, hade Gud inrättat det så, att benen
på ena sidan voro en hel fot kortare än på den andra.
Vilket ju är väldigt bekvämt, det kan ingen förneka.
Och jag beskrev jakten på detta sällsynta djur i mitt
eget namn, hela tiden talande i första personen
singu-laris, presens indikativ, skildrade vederbörlig terräng,
gjorde nödvändiga utsmyckningar och gav den en
prägel av sannolikhet, väntande att få se mannen slagen
av häpnad.
Men nej! Om han hade tvivlat, kunde jag ha
förlåtit honom. Om han häde motsagt mig och förklarat,
10
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
