Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En relikt från tertiärtiden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
att det inte fanns någon fara vid en sådan jakt,
därför att djuret icke kunde vända om och gå andra
vägen — om han hade gjort det, så kunde jag ha skakat
hand med honom som med en broder i samma anda.
Men visst inte! Han fnös föraktfullt, såg på mig och
fnös igen. Så prisade han min tobak, lade upp den
ena foten i mitt knä och bad mig undersöka hans
fotbeklädnad. Det var en mucluc av det slag som
användes av innuiterna, hopsydd med djursenor och utan
pärlor eller andra utsirnijngar. Men det var skinnet,
som gjorde dem så intressanta. Det var drygt en halv
tum tjockt och påminde om valrosshud; men därmed
var det också slut med likheten, ty ingen valross hade
någonsin haft en så underbar hårväxt. På sidorna och
vid anklarna hade håren nästan slitits bort genom
gnidning mot buskar och snö, men längs översta kanten
och baktill, där de hade varit mera skyddade, var de
grova, svartgrå och mycket tjocka. Jag förde håren
medr något besvär åt sidan och såg invid huden efter
det finare hårlager, som kännetecknar djuren i
Nordlandet, men jag fann det icke. Detta uppvägdes av
längden på håret; ty de ruggar, som hade hållit stånd
mot tidens tand, mätte med säkerhet sina sju, åtta tum
i längd.
Jag såg upp på mannen, och han drog tillbaka sin
fol och frågade:
11
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
