Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - På tro och loven
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tes mot bordet, så hårt var det tag han tog i det, för
att behärska sig.
Tärningarna rullade ut på bordet, och en sexa mötte
deras blick. De sutto bägge och stirrade på den. Det
blev en lång paus. Hutchinson kastade en blick i
smyg på sin kompanjon, som också tittade förstulet
tillbaka på honom och sköt ut läpparna, under det att
han försökte att se likgiltig ut.
Hutchinson reste sig skrattande. Ett nervöst,
oroligt skratt. Detta var ett av de tillfällen då det var
mera generande att vinna än att förlora. Han gick
bort till sin kompanjon, som hetsigt vände sig mot
honom:
— Nu ska du hålla käft, Corry! Jag vet vad du
vill säga — att du hellre vill stanna här och låta mig
resa och allt det där, så du behöver inte alls säga det.
Du har din familj att besöka i Detroit, och det måtte
väl vara nog. Och för resten kan du uträtta detsamma
för mig, som jag skulle ha gjort, om jag rest hem.
— Och det är...?
Pentfield läste resten av frågan i sin kompanjons
ögon och svarade:
— Ja, just det! Du kan hämta henne hitupp till
mig. Den enda skillnaden blir att vi håller bröllop i
Dawson i stället för i San Francisco.
— Men du gode gud, mänska! protesterade Corry
66
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
