Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - På tro och loven
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
börjat bli lite mindre säkert, och här och där hade
gjorts ett nytt spår omkring ett öppet hål. Just invid
en sådan plats, där två slädar inte kunde passera
varandra, hörde Pentfield ljudet av slädklockor, som kom
närmare, och han stannade sina hundar.
Ett spann av trötta hundar kom till synes vid den
smala kröken, och därefter en tungt lastad släde. Vid
slädstången gick en man, som styrde släden på ett sätt,
som Pentfield mycket väl kände igen, och bakom
släden gick två kvinnor. Hans blick sökte sig åter
tillbaka till slädstången. Det var Corry. Pentfield reste
sig och väntade. Han var glad åt att han hade Lashka
med sig. Om mötet hade varit arrangerat i förväg,
kunde det inte ha skett lämpligare, tänkte han. Och
under det han väntade, tänkte han på vad de 9kulle
säga, vad de kunde vara i stånd att säga. Det var de,
som skulle ombesörja alla förklaringarna, och han var
redo att höra på dem.
Då de var mitt för varandra, kände Corry igen
honom och stannade sina hundar. Med ett "Hallå, gamle
vän!" sträckte han ut handen mot honom.
Pentfield tryckte hans hand, men utan värme.
Emellertid hade de båda kvinnorna också kommit till, och
han såg, att den andra var Dora Holmes. Han tog
av sig sin pälsmössa — öronlapparna var inte knutna
— och skakade hand med henne och vände sig så mot
80
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
