Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 24, Eldorado
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ansikten var täckta med blålera. De var bägge
försedda med var sin klump av denna fuktiga lera, och
varje gång det torkade på ansiktet och föll av,
smetades det dit ny i stället. Det var en retlig, vresig ton
i deras röster, och det fanns något irriterat i hela
deras sätt, som berättade om avbruten sömn och en
hopplös kamp mot de små bevingade skadedjuren.
— Det slutar med att de förbannade myggen tar
livet av mig, klagade Kink Mitchell, då kanoten sköt
ut från stranden.
— Var bara lugn! Bara lugn! Nu är vi snart
framme! svarade Hootchinoo Bill med ett försök att
P
vara skämtsam, som lät hans gravlika stämma låta
dubbelt ohygglig. Om fyrti minuter är vi i Förty Mile
och så___åh, din lilla sate!
Den ena handen släppte åran och avlevererade ett
väldigt slag på halsen. Han lade mera lera på det
uppsvullnade stället under en ström av rasande
svordomar. Kink Mitchell roade sig inte det minsta över
honom. Han begagnade sig endast av tillfället och
smetade ett tjockare lerlager på sin egen hals.
De rodde över till Yukons västra strand, arbetade
sig nedåt strömmen med jämna tag, och då det hade
gått fyrtio minuter, svängde de förbi den nedersta
ändan av en ö. Förty Mile låg plötsligt framför dem.
Bägge männen reste sig upp och stirrade på den syn
86
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
