Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 24, Eldorado
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Dawsonhistorien, och det säger jag då, jag rör mig
inte ur stället för ett guldfynd, som Carmack är
mästare för. Jag måste nog först be att få se, vad för
färg det guldet har.
— Detsamma här! instämde Mitchell. Låt oss få
ett glas till!
Då de hade druckit på detta beslut, drog de upp
kanoten på stranden, transporterade allt som var i den
till sin stuga och lagade middag. Men då
eftermiddagen framskred, började de att bli otåliga. De var
vana vid stillheten i de stora ödemarkerna, men denna
gravaktiga stillhet i en stad pinade dem. De
överraskade sig själva med att lyssna efter de välkända
ljuden — "vänta på att något skulle göra oväsen, som
inte gör något oväsen", som Bill uttryckte sig. De
traskade långsamt genom de öde gatorna till Monte
Carlo för att få något att dricka, och de vandrade ned
längs floden till ångarnas tilläggsplats, där det enda
ljud som hördes, var vattnet som kluckade i
strömvirvlarna, och nu och då en lax, som med glimmande
fenor hoppade upp i solskenet.
De satte sig i skuggan framför handelsdepån och
talade med den lungsiktige föreståndaren, vars närvaro
förklarades av hans benägenhet för blodstörtning. Bill
och Kink talade om för honom, att det var deras
avsikt att lata sig i sin stuga och ta sig en riktig vila
94
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
