Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lit-lits giftermål
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Snettishane stod och väntade på henne vid
flodstranden. I sin stora lycka hade hon alldeles glömt sitt
löfte, men nu kom hon ihåg det, och bakom
alltsam-man låg den barnsliga ångesten för fadern. En lång
stund låg hon där, skälvande av ångest, ovillig att gå,
och rädd för att stanna. Men till sist slutade den tysta
kampen med seger för föreståndaren, och hans
vänlighet, i förbindelse med hans kraftiga muskler och
energiska haka, gav henne mod till att låtsa som om hon
inte hade hört Snettishanes kallelse.
Men på morgonen steg hon upp mycket rädd och
skötte sitt arbete under ständig skräck för att fadern
skulle infinna sig. Eftersom dagen fortskred, började
hon emellertid att återvinna sitt goda humör. Hon
hörde John Fox ge McLean och McTavish en ordentlig
överhalning för en eller annan obetydlig försummelse,
och det gjorde henne strax modigare. Hon gjorde allt
vad hon kunde för att inte förlora honom ur sikte,
och då hon följde efter honom in i det stora magasinet
och såg honom lyfta de stora varubalarna, som om de
hade varit dundukar, kände hon sig styrkt i sin olydnad
mot fadern. Och vidare (det var hennes första besök
i magasinet, och Sin Rock var centrum för flera mindre
depåer) blev hon alldeles förbluffad då hon såg den
ändlösa rikedom som var hopad där.
Denna syn och bilden av Snettishanes torftiga hyd-
P& tro och loven — il i fi i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
