Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lit-lits giftermål
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— I natt skall jag åter kraxa som korpen.
I detsamma kom föreståndaren in i rummet, och
han hjälpte återigen Snettishane på väg till de
himmelska antipoderna.
Den natten kraxade korpen mera ihållande än
någonsin förut. Lit-lit, som sov mycket lätt, hörde det och
smålog. John Fox kastade sig oroligt av och an i
sömnen. Så vaknade han och kastade sig ännu
oroligare. Han knorrade och brummade, svor först
dämpat, senare högljutt, och till sist sprang han upp ur
sängen. Han famlade sig fram till det stora
vardagsrummet och från hängaren tog han en jaktbössa —
laddad med hagelskott, som den vårdslöse McTavish hade
glömt att taga ur bössan.
Föreståndaren smög sig försiktigt ut ur fortet och
ned till floden. Korpskrien var förstummade, men
han kastade sig i det långa gräset och väntade. Luften
var kylig och balsamisk, och efter dagens hetta tycktes
jorden andas emot honom på ett sätt som verkade
mycket lugnande på hans nerver. Till slut var det, som om
dess rytmiska andetag helt slöt honom i sin famn, och
han föll i sömn med huvudet vilande på armen.
På femtio yards avstånd från honom låg
Snettishane med huvudet lutat mot sina knän och även han
sov, besegrad av nattens milda ro. Då en timme var
gången, vaknade han och utan att lyfta på huvudet ut-
164
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
