Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Jees Ucks historia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Det var mycket ensligt vid Twenty Mile. Åt båda
sidor sträckte sig ödemarken ända bort till
horisonten. Snön, som i verkligheten var is, lade sitt täcke
över landet och begravde allt i en tystnad, som var
lika djup som gravens. Hela dagen igenom var vädret
kallt och klart, och termometern visade fyrtio till
femtio grader under noll. Plötsligt undergick allt en
förändring. Varje smula fuktighet, som hade dunstat
ut i atmosfären samlade sig till mörka, grå,
oformliga skyar; luften blev nästan varm, termometern gick
upp till minus tjugo grader, och fuktigheten från
atmosfären föll ned i form av små hårda iskulor, som
knastrade som torrt socker eller sand, när man
trampade på dem. Därefter blev det åter kallt och klart
väder, tills tillräcklig fuktighet hade samlats för att
lägga sig som ett täcke över jorden för att skydda den
mot kölden i den yttre rymden. Det var alltsamman.
Ingenting hände. Inga stormar, inga brusande vatten
och stormpiskade skogar, ingenting annat än det rent
mekaniska fallandet av den hopade fuktigheten.
Kanske det mest intressanta, som skedde under dessa
dystra veckor, var det, att temperaturen nästan
omärkligt steg till den ovanliga höjden av minus femton
grader. Men till gengäld ansatte den yttre rymden
jorden med sin köld, så att kvicksilvret frös och
sprittermometern sprack efter att i hela fjorton dar ha
206
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
