Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ärelystnad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Då kärleken min själ i ljufva vågor dränkte,
då, utaf sällhet stum, för dig mitt knä jag sänkte,
då, blickande på dig, jag tänkte: du är min!
du vet, mitt lif, om då till ära stod mitt sinn!
Du vet, hur fjärran bort från verldens tomma äflan,
uttråkad af beröm och af poetisk täflan,
af långa stormar trött; du vet, hur litet då
jag verldens tadel och dess pris har aktat på.
Ack, föga brydde mig hvad folket tänkte, sade,
då på mitt hufvud lätt du dina händer lade,
då ömt du sporde mig, med blicken trånfullt sänkt:
«Säg om du älskar? säg om kärlek lycka skänkt?
Skall aldrig någon ann’ så kär som mig du hålla?
Skall ingen ann’, min vän, ditt hjärta oro vålla?»
Då blef mitt bröst så trångt att hvarje ord mig brast;
af sällhet öfverfull, jag trodde då så fast
att ingen framtid gafs, att aldrig skulle stunda
Skilsmessans bittra dag. Och nu! Hur annorlunda!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
