Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
140
DEN 15 MAJ.
1 Kor. 3:7. Så är nu varken den, som planterar, eller
den, som vattnar, något, utan allenast Gud, som giver växten.
Om vi alltid besinnade detta, så skulle vi aldrig
tröttna att kringbära Guds ords ädla säd; vi skulle då aldrig
mer bliva modfällda i denna tjänst utan alltid vara glada
och oförtrutna. Att en fader, som dagligen frambär den ädla
säden till sina barn och sitt husfolk, att en lärare och
predikare, vars lust det är att å Herrens vägnar nödga folket
att komma in i Guds rike, understundom äro färdiga att låta
händerna falla, emedan de se så liten frukt, det kommer
därav, att de tillmäta sig något, som icke tillkommer dem.
Hemligen i hjärtat tänka de nämligen, att det ändå är de,
som skola giva växten. Men låt sådana tankar fara! Vi
äro blott tjänare och skola därför icke sköta om annat än
att vara trogna i det, som är oss anbefalt, nämligen att
kringbära den ädla säden. Blir därav mycken eller liten eller
ingen växt, det är Herrens ensak. Få vi se frukt av den
säd, vi utkasta, så skall sådant icke göra oss högmodiga,
emedan vi veta, att det icke är vi utan Herren, som bragt
ordet in i folkets hjärtan. Den, som utkastar säden, är intet.
Få vi åter ingen frukt se, så skall sådant icke nedslå vårt
mod, emedan vi veta, att det aldrig var oss av Herren
befallt, att vi skulle giva växten utan endast kringbära och
utkasta säden. Och huru ofta giver oss icke Herren denna
läTdom, då han låter oss se, att han genom de alka ringaste
redskap uträttar i sitt rike större ting än genom de allra
mest begåvade! Och dock, hurudant är då vårt hjärta? Är
du väl alltid lika glad och tacksam emot Herren, när han
välsignar andras arbete, som när han välsignar ditt — ja
när han välsignar deras mer än ditt? Eller känner du dig
icke mer varm om hjärtat, när något ord, som du fått nåd
att säga, fastnat och burit frukt, än när du hör, att någon
själ kommit till liv genom en annans predikan och
bekännelse, i synnerhet om den andre har ringare gåvor än du
eller är en sådan, som du för något fels skull icke »kan
riktigt med?» Var vaken, ty frestaren står för dörren och
viskar!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
