- Project Runeberg -  Stycken av Livets Ord /
189

(1930) [MARC] Author: P. P. Waldenström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

189
DEN 3 JULI.

Joh. 10: 28. Jag giver dem evigt liv.

Makten» att giva evigt liv har Jesus fått av sin Fader
(Joh. 17: 2). Han lovar därför här icke mer, än han har
rättighet att lova. Men med evigt liv menas först frihet
från all synd samt från allt, vad av synden kommer,
såsom sjukdom, död, dorn och allt lidande; sedan ock en evig
åskådning av Herren och hans härlighet, en evig likhet
med honom samt delaktighet i hans salighet, såsom bruden
är delaktig i alla sin brudgums ägodelar. Där skall ingen
gråt mer vara, icke heller rop, icke heller någon död
varder mer, ty det första är förgånget (Uppb. 21: 4). När
edert liv, Kristus, varder uppenbar, då värden ock I
uppenbarade med honom i härligheten (Kol. 3: 4). Detta allt
giver han utan penningar och för intet, så att vi aldrig
skola behöva bekymra oss med den frågan, om vi ock
hava förtjänat det. Hava vi än icke förtjänat det, så har han
dock rätt att i sina ting göra, vad han vill. Och när han
nu giver det, vem vill då förhindra det? Kan jag än för
sakens storhets skull icke fullt tro det, nog blir saken kvar
ändå. Att Zakarias icke kunde tro ängelns stora löfte,
visst ådrog han sig därmed ett straff, men nog gick löftet
i fullbordan för det. Om jag, när det lidit några veckor
fram på vintern och kölden blott blir allt strängare, börjar
grubbla och tvivla, om sommaren någonsin mer skall
komma igen, icke lärer sommaren) fråga efter mitt grubbel,
utan han kommer säkert ändå i sin tid. Alltså är det ock
med den eviga härligheten. Visst kan jag stundom frukta,
att hon aldrig skall komma, men lika säkert kommer hon
ändå. Ty hon kommer icke efter min tro utan efter Her
rens ord. Jag, säger Herren, jag giver henne. Och vilket
allvar han har därmed, det kan man skåda, när han just
för den sakens skull förnedrar sig själv, tager våra synoder
på sig och blir lydig intill korsets död’. O, här är en riktigt
bergfast trygghet. Ja icke ens bergen stå så fasta som
Guds löfte. Därför säger ock Paulus: Jag är viss, att
varken död eller liv eller änglar eller furstadömen eller
något annat skapat ting skall kunna skilja mig från Guds
kärlek, som är i Kristus (Bom. 8). Och åter: Leva vi, så
leva vi för Herren, dö vi, så dö vi för Herren; evad vi leva
eller dö, så tillhöra vi Herren. — Guds folk är ett saligt
folk. *

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 15:43:58 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/pwlivor/0191.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free