Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
197
DEN 11 JULI.
Matt. 14: 14. Jesus gick ut och såg det myckna folket
och varkunnade sig över dem.
(Sådant bör nu vara oss till tvåfaldig lärdom, nämligen
först så att vi däri se, huru vissa vi kunna vara, att
Herren icke ämnar förkasta oss för våra synder. Nej, den man
ämnar förkasta, över den varkunnar man sig icke, över den
gråter man icke, för den beder man icke, för den går man
ickeidöden. Mot en sådan beter man sig helt annorlunda.
Vore du änden mest förtappade, som någonsin funnits på jorden,
den längst bortkomne, så hör du dock till det folk, över
vilket dessa ord äro skrivna: Han varkunnadfc sig över
folket. På alla dina frågor, huru Herren må vara sinnad
emot dig, skall detta vara svaret: Han varkunnar sig över
dig. Ja, när du börjat så fråga, då skall det icke blott
heta, att han varkunnar sisr; nej han glades, att du nu
börjat fråga efter honom. Den första stund du under dina
synders tyngd föll ned och vid hans kors ropade: »Gud,
misskunda dig över mig syndare», var allt förlåtet, även om
du icke trodde det utan ännu grät. Och så länge du ännu
håller till vid hans kors, är du väl bevarad. Ty han har av
sin fader fått ett så beskaffat bud, att han skall frälsa
syndare och bevara allt det, som Fadern givit honom. Och
huru djupt du än har fallit, så ligger dock det ordet djupare:
Jag varkunnar mig över folket. Aldrig skall han träda fram
för sin fader och säga: Helige Fader, den syndaren måtte
jag väl slippa; han ligger så djupt, han har fallit så ofta;
får jag icke lämna honom nu? Nej, ville han det än, så
kunde han dock för Faderns buds skull icke bedja så.
Den andra lärdom, som vi här hava att hämta, är
den, att vi se, huru ock vi böra vara sinnade emot de
arma själar, vilka vandra i mörkret, nämligen att vi icke
förargas eller förakta dem, även om de begabba och stå oss
emot, utan att vi dess mer varkunna oss över dem. När du
därför ser människor, som vandra efter köttet, äro fientliga
och bittra, ja förfallna i all ogudaktighet, så tänk allenast
på det, att de äro själar, som behöva räddas, själar, som
kostat Jesu blod, själar, som Fadern i himmelen vill hava
räddade, och till vilkas räddning han vill hava din hjälp.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
