Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
207
DEN 21 JULI.
1 Kor. 10: 17. Emedan det är ett enda bröd, så äro vi,
ehuru många, en enda kropp.
Herren vill, att det, som kallas de trognas enhet icke
skall vara ett vackert tal allenast utan liv och verklighet.
Vad vikt han därpå lägger, det kan man synbarligen se av
hans avskedstal till sina lärjungar. Vikten av denna
enhet inskärper ock Paulus, när han liknar de kristna vid
lemmar i en odh samma kropp, vars huvud är Kristus.
Såsom nu lemmarna hänga så tillsammans, att de alla äro
hela lekamen till tjänst, och den ena lemmen icke
förbittras emot den andra, så borde det ock vara i Kristi
lekamen. Nu skulle sådant gå lätt, om alla lemmarna vore
felfria. Men eftersom den ene har det felet, den andre ett
annat, så kan det icke undvikas, att de stöta i hop på
mångahanda sätt. Därtill kommer ock djävulen, vilken har
sin lust uti att sönderriva Guds församling. Nuväl, där
gäller det då att öva kärlek. Och till hjälp även i den
delen har Herren Jesus insatt sin nattvard. Alltså: när du
ser, huru din broder felar eller far vilse, så tänk då efter,
huru Herren Jesus såväl annars som i synnerhet uti
nattvarden beter sig mot dig, när du är svag, huru han då
genast skyndar dig till undsättning, ja, bjuder dig till sitt
bord, på det du icke må gå förlorad utan bliva upphjälpt
igen. Si, när du besinnar sådant, då skall det ock beveka
dig att sammalunda tjäna din broder uti hans svaghet,
förlåta, trösta, två fötterna o. s. v., på det han åter må bliva
upprättad och icke förgås i sitt elände. Med sådant skulle
du ock prisa Herren och hans nattvard mer än med
tusende lovsånger. Härom talar Luther sålunda: »Såsom Herren
i nattvarden säger: Här är jag själv, som för dig
utgives, och jag är själv den skatt jag giver dig; vad jag har,
det skall du ock hava; fattas dig något, så skall det ock
fattas mig; där har du min rättfärdighet, liv och salighet,
så att varken synd eller död eller helvete eller något ont
skall bliva dig övermäktigt; så länge jag är rättfärdig och
lever, så länge skall ock du vara rättfärdig och leva —
aUtså skola vi ock säga till vår nästa och det icke med
munnen allena utan med gärningen, nämligen så: Si, min käre
broder, jag har undfått Herren; han är nu min, och jag
har nu övernog och allt tillfyllest; så tag nu ock du, vad
jag har, det skall allt tillhöra dig, och jag vill nu även
utgiva det för dig; ja om det behöves, vill jag ock dö för dig.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
