Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
218
DEN 1 AUGUSTI.
Ps. 73: 25. Herre, när jag har dig, så frågar jag
efter himmel och jord intet.
Det är en outsäglig trygghet, Guds folk har emot allt,
vad förlmst heter. När den ogudaktige förlorar något, då är
det en verklig förlust, ty han har världen till sin gud, och
vad han förlorar, det finner han icke igen. Men att förlora
sin gud utan att finna honom igen, det är förlust. Guds
folk däremot har en Gud, som ingen kan taga ifrån dem,
en Gud, som ock »bevarar dem, så att ingen kan rycka dem
ur hans hand, ja, en Gud som har så noga akt uppå allt, vad
de äga, att han icke låter dem förlora det allra ringaste,
därest han icke ser, att de därigenom göra en vinst. Och
mer kan man icke rimligen begära. Vad du nu dessutom
kan med skäl begära, det är endast nåd att i hjärtat
komma lös från världen oöh de ting, som tillhöra världen, samt
av hjärtat bliva fast vid din Herre Gud och hans vissa
nådeord, så att du kunde med sanning säga: Si, Herre
Gud, jag vill ingenting vara mer än ditt barn, jag vill
ingenting äga mer än dig; vad du sedan giver eller tager,
det gör mig detsamma; när jag har dig, frågar jag efter
himmel och jord ingenting. Att hava ett sådant sinne, det
är att vara lycklig. Den som hade ett sådant sinne, honom
kunde intet ont nalkas, ty vad helst som komme, måste det
heta gott och tjäna till godo.
Ja, säger du, så där går det nog an att tala, men
i verkligheten kännes det icke så. Nuväl: för köttet
kännes det ofta bittert. Därtill kommer, att vår tro ännu är
så ringa, att vi icke låta ordet gälla för våra hjärtan
utöver allt, vad som synes och kännes. Men antingen vi nu
tro det mer eller mindre, är saken densamma i alla fall,
och det allena är skillnaden: tro vi det icke, så få vi
mycken, onödig pina, men tro vi det, så kunna vi ock fröjdas
i bedrövelserna. Därför beror alltid tålamodet, i
bedrövelserna på den tillit, vi ha till Guds ord. Tror du icke det
löftet, att allt kommer från Gud och skall tjäna till godo,
så kan du icke med lugn bära ens den ringaste bedrövelse;
tror du däremot det löftet utan att tvivla, så kan du jned
fröjd löpa genom eld och vatten.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
